Ung man med armarna i kors i vinröd tröja, framför en stor plenisal med blå bänkrader och EU-flagga.
Erik Solfors framför Europaparlamentets plenisal i Strasbourg. Montage: Tvärdrag. Foto: Truls Forsman, jeffowenphotos/Wikimedia Commons (CC BY 2.0)

Europas framtid kräver mer än ett antingen eller

Så sent som i våras argumenterade Julian Wahlgren för Swexit, vilket jag bemötte i Folkhemmet. Att vi nu åtminstone delvis står på samma sida i debatten är en välkommen utveckling, skriver Erik Solfors, i en replik till Julian Wahlgren och Nils Backman.

Det här är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.

Så sent som i våras argumenterade Julian Wahlgren för Swexit, vilket jag bemötte i Folkhemmet. Att vi nu åtminstone delvis står på samma sida i debatten är en välkommen utveckling, skriver Erik Solfors, i en replik till Julian Wahlgren och Nils Backman.

I sin artikel förespråkar Julian en långtgående europeisk integration, medan Nils Backman i sin replik ifrågasätter om ytterligare överstatlighet verkligen löser unionens demokratiska problem. Men Europas framtid kan inte reduceras till ett val mellan dagens EU, en europeisk superstat eller ett svenskt utträde. Den avgörande frågan är vilken politisk gemenskap vi vill bygga, hur dess makt ska fördelas och vad den ska åstadkomma.

Jag delar Julians övertygelse om att Europa behöver en betydligt mer långtgående integration än dagens EU. Min vision är ett alltmer sammanhållet Europa, med gemensamma demokratiska institutioner som kan fatta beslut och medborgare som faktiskt kan påverka dem. Men integrationen måste också ha ett politiskt innehåll. Starkare institutioner är inte ett självändamål, utan måste skapa förutsättningar för demokrati, trygghet och social utveckling.

Jag vill se ett Europa som kan försvara sig självt, stå upp för rättsstaten, investera i sin gemensamma framtid och stärka sociala rättigheter. Ett Europa som inte förlamas av enskilda regeringars vetorätt, men som samtidigt värnar nationella demokratier och medlemsstaternas självbestämmande.


Det finns ingen nödvändig motsättning mellan starkare europeiska institutioner och starka nationella demokratier. Frågan är hur makten fördelas och kontrolleras. Nils påpekar med rätta att nationellt valda regeringar har demokratisk legitimitet. Men när dessa regeringar förhandlar bakom stängda dörrar tillsammans med en otydlig ansvarsfördelningen samt att en regering kan blockera beslut som övriga stöder uppstår också demokratiska problem.

Därför behöver Europaparlamentet få eget lagstiftningsinitiativrätt, beslutsfattandet bli öppnare och majoritetsbeslut användas oftare, särskilt inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Vetorätten kan fylla en funktion för särskilt känsliga nationella intressen, men den bör inte vara ett generellt hinder för gemensam handlingsförmåga.

Julian har också rätt i att kapitalets internationella rörlighet begränsar enskilda staters politiska handlingsutrymme. När marknader och företag verkar över nationsgränserna måste demokratin och arbetarrörelsen kunna göra detsamma. Men ett starkare EU blir inte automatiskt socialistiskt. Dess politik kommer även fortsättningsvis att formas av politiska majoriteter, ekonomiska maktförhållanden och organiserade intressen.

Det är därför socialdemokratin behöver vara med och forma integrationens innehåll. Den gemensamma marknaden måste följas av starkare sociala rättigheter, åtgärder mot lönedumpning och skadlig skattekonkurrens samt gemensamma investeringar. Den svenska arbetsmarknadsmodellen ska inte ersättas av en centralstyrd europeisk modell, utan få bättre förutsättningar att utvecklas i en integrerad ekonomi.

Ett Europa som kan försvara sina medborgare mot yttre hot men inte förmår möta ekonomisk otrygghet kommer att få svårt att behålla deras förtroende. Integrationens långsiktiga stabilitet bygger på att människor upplever att samarbetet ger trygghet, inflytande och verkliga möjligheter. Därför är den sociala dimensionen inte ett tillägg till det europeiska projektet, utan en förutsättning för dess demokratiska legitimitet.

Det kräver också institutioner som håller när de politiska majoriteterna förändras. Vi kan inte bygga Europas framtid på antagandet att de som delar våra värderingar alltid kommer att styra. Demokratisk kontroll, rättsstatliga garantier och en tydlig maktfördelning behövs just för att det europeiska samarbetet ska bestå även genom politiska konflikter.

Jag vill alltså se mer europeisk integration, inte mindre. Men det kräver varken att vi accepterar dagens brister eller att vi inväntar en färdig europeisk statsbildning. Integrationen har alltid vuxit fram genom politiska konflikter, kompromisser och reformer. Att arbeta stegvis är inte att sakna vision, utan att omsätta den i handling.
Socialdemokratins uppgift är att utveckla demokratin både nationellt och europeiskt, och göra Europa till en politisk gemenskap som förenar inte bara marknader och regeringar, utan också människor och samhällen.

Vi behöver inte mindre europeisk integration. Vi behöver en integration som vågar bli politisk, demokratisk och social.

Detta är en replik på Stanna eller Swexit är de enda alternativen och Ödesvalet: Federalisera eller Swexit.

Håller du inte med?

Läs också

  • Stanna eller Swexit är de enda alternativen

    Stanna eller Swexit är de enda alternativen

    Enda gången jag får höra om en europeisk federation är då jag talar med liberaler eller ser någon halvt satirisk sigma edit på TikTok. Men att se en…

  • Ödesvalet: Federalisera eller Swexit

    Ödesvalet: Federalisera eller Swexit

    Det börjar bli tydligt att EU inte längre kan existera i sin nuvarande form. Det är en stagnerande union, som har ett demokratiskt underskott och som inte längre…

  • Unga är inte bara framtiden, vi är också nuet

    Unga är inte bara framtiden, vi är också nuet

    Som ung politiker behöver jag hävda mig inför både politiker och tjänstemän. Fördomar och ifrågasättanden följer efter, och dessa stänger ofta ute unga från politiken.