Känslan på första nämndmötet var närmast surrealistisk. Jag var 20 år och hade valts in som ersättare i bildningsnämnden i min hemkommun Trelleborg. Plötsligt satt jag, som till vardags arbetade med att dela ut tidningar och brev, i sammanträden där beslut fattades kring miljardbudgetar.
Om du hade frågat mig bara något år tidigare om jag kunde se mig själv i den rollen hade jag förmodligen skrattat. Jag, en politiker?
I skolan kändes politiken främmande och avlägsen. Den var till för högutbildade, högavlönade och äldre. Ungas inflytande sträckte sig som längst till elevrådet, skolmat och håltimmens aktiviteter.
Jag förstod inte hur politik fungerar. Jag förstod inte hur nära den faktiskt var mig eller hur stora möjligheter som fanns att engagera sig. Jag visste inte hur partierna fungerade eller ens vem som styrde min egen kommun.
Samhället har ett ansvar att göra politiken begriplig och tillgänglig för unga. Vi behöver förstå hur den demokratiska processen fungerar. Vad är ett kommunfullmäktige? Vad gör en nämnd? Vad är ett ungdomsförbund? Och hur går man egentligen tillväga för att engagera sig politiskt? Sådant bör vara allmän kunskap bland svenska skolelever.
Men det bygger också på att vi ska våga släppa in unga i partipolitiken.
Alltför ofta hör jag äldre politiker säga att vi unga är viktiga eftersom vi är framtiden. Men vi är faktiskt nuet. Vi möter och påverkas av samhällets problem redan i dag. Vi har både kunskapen, engagemanget och förmågan att ta ansvar, fatta beslut och utveckla ledarskapsförmåga. Vi unga är inte dumma.
Ändå förväntas vi ofta bevisa vår kompetens lite mer, förklara oss lite extra och kämpa lite hårdare för att bli tagna på allvar. Som ung politiker behöver jag hävda mig inför både politiker och tjänstemän. Fördomar och ifrågasättanden följer efter, och dessa stänger ofta ute unga från politiken. Jag tror att många unga engagerade känner igen sig.
Det här är inte bara ett problem för den enskilda unga politikern. Det är ett problem för demokratin. När unga måste kämpa för att bli lyssnade på riskerar vi att gå miste om perspektiv, idéer och engagemang som vårt samhälle behöver.
Samhället måste också förstå vad det innebär att vara politiker. Politiker är i grunden lekmän med ett demokratiskt mandat. Tjänstemän bidrar med sakkunskap och underlag, medan politiker ska företräda medborgarna, väga olika intressen mot varandra och fatta beslut utifrån folkviljan. Erfarenhet och detaljkunskap är värdefulla, men de är inte de enda förutsättningarna för att fatta kloka beslut. Oftast är ett nytt perspektiv minst lika viktigt.
Därför vill jag uppmana alla unga att våga ta steget. Gå med i ett ungdomsförbund. Ta ställning. Skriv till lokaltidningen. Engagera dig i en fråga du brinner för. Du behöver inte kunna allt från början. Det är ingen som gör det.
Och till dig som är vuxen, politiker eller sitter i en valberedning. Ge den lokala 18-åringen en chans. Våga visa förtroende och tillit, lämna utrymme och lyssna på riktigt. Unga kan mer än vad vi ofta tror. Många väntar bara på att få möjligheten att visa det.
Demokratin blir inte starkare av att unga får vänta på sin tur. Den blir starkare när vi får vara med och forma samhället i dag.
