Talmannen har tröttnat på att vänta och om en månad kan riksdagen ha röstat för fjärde och sista gången. S, V, C och MP har en majoritet i riksdagen. Nu måste de också visa att de kan använda den.
Talman Andreas Norlén är fast besluten att inte låta regeringsbildningen dra ut på tiden. Efter torsdagens besked om att riksdagen ska rösta om Elisabeth Thand Ringqvist (C) på tisdag kan den fjärde och sista omröstningen ske innan novembers slut. Vill de rödgröna partierna undvika ett extraval måste de ta sig i kragen nu.
På tisdag prövas Thand Ringqvist som statsminister för en mittenregering bestående av C, S, KD, MP och L. Hon kommer med all sannolikhet att falla. Då går sonderingsuppdraget till Ulf Kristersson (M), som ska vara klar den 10 november. Talmannen har inte bestämt om Kristersson prövas direkt efter det, men med hans nya begreppspar ”sondering – votering” är det svårt att tro något annat.
Faller även Kristersson återstår ett enda försök innan det blir extraval. Det ger de rödgröna kanske tre veckor på sig. Sedan prövas sannolikt Magdalena Andersson (S) en andra gång i en fjärde och sista omröstning.
Därför går nog Sveavägen 68 och Socialdemokraternas riksdagskansli på högvarv i dag. Det är bra. Men det borde ha hänt för länge sedan.
Socialdemokraternas ovilja att förbereda förhandlingar före valet är svår att förstå. Partiet lät frågan om vem som skulle styra med vem stå obesvarad hela valrörelsen. Fyra veckor efter valet gick Magdalena Andersson sedan till riksdagen med en ren S-regering som ingen av de tänkta samarbetspartierna ville släppa fram.
Resultatet den 15 oktober blev 99 ja och 248 nej. Inte en enda röst kom från något annat parti än S. Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade nej med beskedet att inga riktiga förhandlingar hade förts.
Det är det som gör läget så frustrerande. S, V, C och MP har tillsammans 176 mandat mot Tidöpartiernas 173. Det är en egen majoritet, även om den är tunn. Ändå har partierna inte kunnat enas om det mest grundläggande. Vänsterpartiet kräver ministerposter. Centerpartiet vägrar ingå i eller stödja en regering där V sitter. Och S har låtit konflikten ligga, i hopp om att den ska lösa sig själv.
Men nu har den inte löst sig själv och det kommer den inte heller att göra.
Vi behöver därför ta till historiska metoder som alltid har löst dödlägen. När katolska kyrkan väljer påve stängs kardinalerna in i Sixtinska kapellet och släpps inte ut förrän det stiger vit rök ur skorstenen. Det är ingen dålig modell för de rödgröna. Stäng dörren, ställ fram kaffe och släpp inte ut någon förrän det finns en underskriven överenskommelse.
Det kommer att vara kostsamt för alla. Vänsterpartiet får fråga sig om ministerposter är värda ett extraval, eller om inflytande över budgeten är det som faktiskt förändrar människors vardag. Centerpartiet får fråga sig om deras röda linje mot V är tillräckligt helig för att lämna över makten till Jimmie Åkesson. Socialdemokraterna får sluta tro att det räcker att vara störst. Den som vill leda måste också göra jobbet att samla.
Ett extraval vore ett misslyckande för alla partier. Men mest för dem som fick majoriteten i september och inte förmådde använda den. Väljarna gav dem 176 mandat. Gör de ingenting av dem kommer väljarna att dra sina egna slutsatser.
Så lås in dem. Och släpp ut dem när det stiger vit rök.